Would you help me stand if I saw you in heaven ?
Jag vill så gärna tro att när jag dör och kommer vart man nu hamnar så kommer jag att få träffa alla dem jag jag nu saknar och som blivit fångade av döden. De som jag självklart först kommer att leta efter är farfar, morfar och Svenne. Svenne ja, jag undrar fortfarande om min teckning kom fram till Stockholm innan han avled :/ men jag har hört att den tyvärr inte gjorde det. Han betydde enormt mycket för mig när jag var liten och han kom inte på besök så ofta heller (typvart fjärde år) och jag räknade ut att nästa gång vi skulle träffas så skulle jag vara 12. Men vi hann aldrig så långt. Svenne var morfars kusin, det var han som lärde alla kortspelet Mulle som alla nu spelar så fort släkten träffas. Ja och morfar, cigaretter är bara skit, skit, skit. Lungcancer är ju så vanligt nuförtiden och ändå ville han inte sluta röka :/. Farfar.. ja också han blev ett offer för sån skit. Jag undrar hur länge han levt om han var helt frisk, eftersom han klarade sig så länge med de dåliga lungorna och det tunna skelettet.
Tänk om man fick en sån omöjlig önskan, en önskan som blev sann. Då skulle jag träffa någon som världen förlorat av dessa tre. Det svåra skulle bara bli att välja vem av dem? Morfar eller farfar? Tyvärr funkar det inte riktigt så, det enda man kan göra är att hälsa på de minnen som man har tillsammans med dem och återuppleva dem för att kunna minnas röster och dofter. Jag saknar dem något så enormt. Det var väldigt tråkigt att farfars begravning var på samma dag som jag skulle till hultsfredsfestivalen förra året. Vilken omställning asså.. Jag som körde upp också för att de andra skulle dricka. Pyttsan! Men det gick bra.
Tyvärr har jag fortfarande hål i själen, på fler än ett ställe. O de verkar bara bli större. De största hålen kommer från när jag var 13-14 och kommer förmodligen aldrig växa igen. Sån ondska och terror glömmer man aldrig, inte när man själv var offret.
Jag kan inte få fram några ord för den tacksamhet jag känner för de som hjälpte mig genom den tiden och allt som hänt nu åren därpå. Jag kämpar för att bli hel igen, bli en självsäker människa med egna mål i livet. Jag har iaf kommit en bra bit på vägen (:
Tack för alla minnen och all hjälp <3
onsdag 16 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar