Words with inspiration... right!
Vet inte riktigt om jag kan uppfylla det längre, inspiration till vad isåfall? Just nu, av olika skäl så känns inte alls som jag kan bidra med något sånt. Jobbet tar upp all min energi och sen finns det vissa onormala personer som inte kan hålla sig till sitt eget privatliv. Har också en mamma som är överbeskyddande. Men vad finns det att göra? Jag har mina sätt att lyckas komma igenom det utan att bli helt nergången även om jag är halvvägs i botten. För det finns ju faktiskt ljuspunkter i närvaron. (: Men de lägger vi undan en stund.
Hur länge ska man egentligen orka med allt det dåliga? Jag förstår inte hur man ska klara att vara så stark utan att ha sina små knep. Mina börjar bli dåliga nu.. de hjälper inte så mycket längre, vad finns det då att göra? Jag har haft turen att få in en stor glädje i mitt liv den senaste tiden och det hjälper rejält..
Jag ska inte falla som jag en gång gjorde utan nu om det är nåt ivägen så ska jag mer snubbla, sedan resa mig direkt. Utan problem.
fredag 18 juli 2008
söndag 18 maj 2008
Krea / Kärlek och tjejbekymmer
Dagens kärleksbekymmer är enorma. Nästan varje dag diskuterar jag och väninnorna killar och kärleksämnen i alla dess former. "Han är kortfattad på msn, betyder det att han inte tycker om mig längre?", "Varför bjöd han inte mig till den festen om han är intresserad?" eller "Han skriver med någon tjej på facebook, kanske han tycker mer om henne än mig?". Alltihop är rätt löjligt och desperat egentligen. Dessa citaten jag just skriv har jag hört från nån tjejkompis, läst i tidningar eller sett i olika kärleksprogram på TV. Jag kan inte skriva samma situation utifrån en killes synvinkel då jag har noll erfarenhet utav det utan kommer att göra detta inlägg helt från tjejernas. Vi är egentligen väldigt fåniga är det kommer till killar och kärlek. Har vi pojkvän eller är intresserade så analyserar vi varje andetag han tar. Varför gjorde han så? Vad betyder det? Varför gör han inte så och så? Vi gör det hela så komplicerat. Förr i tiden, om man nu kan säga så, så var tvåsamheten och äktenskap en stor sak, nästan ett måste för alla. Kvinnorna blev inte myndiga förrän de hade en man och skilsmässa var en skam. Idag är majoriteten singlar och har ofta flera förhållanden, seriösa som oseriösa, bakom sig. Att man gifter sig som oskuld idag är mycket ovanligt om man inte är pingstvän eller liknande. Precis som i förra blogginlägget så är detta en punkt som samhället ar förändrats på. Det är dock inget fel i att ha haft flera förhållanden, om det inte endast var för att hamna i säng. Då kan killar och tjejer få mycket olika stämplar.
Är detta då bra eller dåligt? Kärleksbekymmer kommer vi alltid att ha på ett eller annat sätt. Men de små sakerna som egentligen är rätt löjliga, är de verkligen bra för oss? Vi behöver ju egentligen inte hänga upp oss på de småsakerna och prata om dem med väninnorna. Vi kan ju lixom gå direkt till killen och fråga vad han menar istället för att bygga upp en massa scenarion i huvudet och bli orolig. Jag tror att tjejer helt enkelt är sådana här. Innerst inne tycker vi om att prata med våra väninnor om det här tramset. Tjejer är speciella. Killar har nog lite rätt i att vi är svåra att förstå sig på med allt tjejsnack och alla teorier vi har i tidningar osv. Men vi behöver vara sådana här och ha vårt tjejsnack. Så tjejer, fortsätt att prata bekymmer med väninnorna! Men oroa er inte så mycket utan invänta reaktion och beteende från killen. Så snacka på!
Är detta då bra eller dåligt? Kärleksbekymmer kommer vi alltid att ha på ett eller annat sätt. Men de små sakerna som egentligen är rätt löjliga, är de verkligen bra för oss? Vi behöver ju egentligen inte hänga upp oss på de småsakerna och prata om dem med väninnorna. Vi kan ju lixom gå direkt till killen och fråga vad han menar istället för att bygga upp en massa scenarion i huvudet och bli orolig. Jag tror att tjejer helt enkelt är sådana här. Innerst inne tycker vi om att prata med våra väninnor om det här tramset. Tjejer är speciella. Killar har nog lite rätt i att vi är svåra att förstå sig på med allt tjejsnack och alla teorier vi har i tidningar osv. Men vi behöver vara sådana här och ha vårt tjejsnack. Så tjejer, fortsätt att prata bekymmer med väninnorna! Men oroa er inte så mycket utan invänta reaktion och beteende från killen. Så snacka på!
tisdag 13 maj 2008
Krea/Vuxen vid 13 år?
När räknas man som vuxen? Jag tycker man är vuxen när man fyller 18 och verkligen när man har fyllt 21. När jag var yngre runt 10-13 år så sminkade varken jag eller mina kompisar sig särskilt mycket, vi hade heller inga speciella kläder på oss, de som mamma köpt kanske. Man lekte ute för det mesta och hittade på fantasivärldar och byggde kojor som man låtsades var slott osv. Se då på dagens 13-åringar. När de blir tonåringar så tror de att de blir "vuxna" eller i alla fall halvt vuxna. De klär sig i märkeskläder, som jag knappt visste vad det var i den åldern, de sminkar sig värre än vad jag gör nu och de beter sig som dem i min ålder. De leker inte med barbie eller i skogen. Istället festar de, sitter vid datorn, snackar killar på ett helt annat sätt och ska börja pierca och tatuera sig. Vart har världen egentligen tagit vägen när det går åt detta hållet?
Jag kan tala av egna upplevelser hur 13-åringar kan vara. De solar solarie, använder bh när de knappt har fått några bröst, de färgar håret, använder puder och brunkräm. Allt detta kommer att påverka deras utseende tills dem blir vuxa. Det kommer att orsaka att huden åldras i förtid, hängiga bröst och risigt och dåligt hår som lätt kan gå av. En fråga jag då ställer mig är: hur tänker föräldrarna? För inte var det så när de själva var unga, då var det striktare. Man kan ju då undra om de vill att deras barn ska bli vuxna snabbt. Men med den snabba utvecklingen följer kanske då andra konsekvenser. Kanske gör de saker för snabbt som träffar killar på ett sätt som är för lite äldre, börjar dricka när de är för unga eller klär sig för utmanande. Detta kommer givetvis påverka hela samhället både nu och i framtiden på flera olika sätt. Nästa generationer kanske utvecklas och "blir äldre" i ännu yngre åldrar. En annan sak man kan tänka på är om dessa 13-åringar blir vuxa nu, kommer de då vara "gamla" när de är 30 eller ska de kanske hålla sig på samma nivå i flera tiotals år? Detta tycker jag är ett aktuellt och laddat ämne idag men det är svårt att göra något åt det. Den enda som kan ändra på det och allt annat som inte stämmer in med samhället är DU. Du och alla andra som lever i det. Det finns ingen annan som kan göra något åt det än vi själva.
Kanske är det bara jag som tycker att detta är absurt, men det är inte rätt. Barn ska få vara barn så länge de är unga och inte behöva känna att de måste leva upp till nåt "size-zero" ideal för att känna att de är accepterade. Jag tycker inte att samhället ska vara uppbygt på ett sådant sett med sånna förebilder så om ni håller med mig så hjälp mig att förändra samhället åt det naturliga hållet.
Kanske är det bara jag som tycker att detta är absurt, men det är inte rätt. Barn ska få vara barn så länge de är unga och inte behöva känna att de måste leva upp till nåt "size-zero" ideal för att känna att de är accepterade. Jag tycker inte att samhället ska vara uppbygt på ett sådant sett med sånna förebilder så om ni håller med mig så hjälp mig att förändra samhället åt det naturliga hållet.
måndag 12 maj 2008
Krea/Kärnfamiljen
Om man slår upp ordet kärnfamilj så får man veta att det är "en familj som endast består av en man, en kvinna och deras gemensamma barn." Även att det är motsatsen till en styvfamilj. Om man ser bakåt i tiden på det som vi alla läst om i skolan, så ser vi att då var det EN mamma, EN pappa och deras barn. Där fanns inte en massa styvföräldrar eller halvsyskon utan vuxna, i de flesta fall, gifte sig och skaffade familj och bytte inte partner. Hur är det då om vi ser på dagens samhälle och dagens familjer? Jo då är majoriteten av "kärnföräldrarna" skilda eller separerade och har hittat nya partners, kanske flera gånger om och barnen har fått halv och styvsyskon.
Man tar ofta upp frågan om det verkligen kan funka så att man lever med en och samma person livet ut, finns kärleken alltid kvar? Kan man lova varandra evig kärlek och trohet? Det går ju egentligen inte, varför skulle man älska varandra bara för att man ingår äktenskap? Det skulle ju vara som om man bara gifte sig så stannade kärleken automatiskt kvar. Jag tror inte att äktenskapet idag motsvarar äktenskapet förr. Då var man ju inte myndig som kvinna innan man hade fått sin man, man tillhörde inte riktigt någon eller hade någon identitet. Idag är kvinnan enormt mycket självständigare, man blir ju inte dåligt behandlad bara för att förhållandet med mannen till ens barn tog slut. Männen ser heller inte ner på en kvinna som blivit av med oskulden före äktenskapet, om man inte då talar om religiösa personer men det ska inte jag gå in på.
Är äktenskapet i dagens samhälle bara överskattat? Om ingen tror på evig kärlek varför ska man då lova varandra det? Ett löfte som många inte håller om man kollar på skilsmässostatistiken. Så vad ska man då säga om skilsmässor och äktenskap? Jag är verkligen inte emot äktenskap men det är bara för att jag tro på att man kan leva med en och samma person livet ut. Hittar man bara rätt och man verkligen trivs i relationen och sedan skaffar barn som binder samman en på ett annat sätt så. Om kärleken eller förälskelsen sedan tar slut så kanske det inte spelar någon roll eftersom man har något gemensamt som man älskar, något som gör att man hör ihop. Det är kanske en annan sak om någon är otrogen eller om man helt enkelt inte står ut med varandra efter ett tag, men det är ju andra faktorer som sätts in då.
Tänk dig för innan du går in i ett äktenskap, är du verkligen redo? Är detta den person som du kan tänka dig att leva resten utav livet med? Känns allt så bra som det kan göra så är det bara att kasta sig in i det gifta livet, om inte så vänta. Det kanske kommer en annan som du kommer att älska tills livet tar slut.
Man tar ofta upp frågan om det verkligen kan funka så att man lever med en och samma person livet ut, finns kärleken alltid kvar? Kan man lova varandra evig kärlek och trohet? Det går ju egentligen inte, varför skulle man älska varandra bara för att man ingår äktenskap? Det skulle ju vara som om man bara gifte sig så stannade kärleken automatiskt kvar. Jag tror inte att äktenskapet idag motsvarar äktenskapet förr. Då var man ju inte myndig som kvinna innan man hade fått sin man, man tillhörde inte riktigt någon eller hade någon identitet. Idag är kvinnan enormt mycket självständigare, man blir ju inte dåligt behandlad bara för att förhållandet med mannen till ens barn tog slut. Männen ser heller inte ner på en kvinna som blivit av med oskulden före äktenskapet, om man inte då talar om religiösa personer men det ska inte jag gå in på.
Är äktenskapet i dagens samhälle bara överskattat? Om ingen tror på evig kärlek varför ska man då lova varandra det? Ett löfte som många inte håller om man kollar på skilsmässostatistiken. Så vad ska man då säga om skilsmässor och äktenskap? Jag är verkligen inte emot äktenskap men det är bara för att jag tro på att man kan leva med en och samma person livet ut. Hittar man bara rätt och man verkligen trivs i relationen och sedan skaffar barn som binder samman en på ett annat sätt så. Om kärleken eller förälskelsen sedan tar slut så kanske det inte spelar någon roll eftersom man har något gemensamt som man älskar, något som gör att man hör ihop. Det är kanske en annan sak om någon är otrogen eller om man helt enkelt inte står ut med varandra efter ett tag, men det är ju andra faktorer som sätts in då.
Tänk dig för innan du går in i ett äktenskap, är du verkligen redo? Är detta den person som du kan tänka dig att leva resten utav livet med? Känns allt så bra som det kan göra så är det bara att kasta sig in i det gifta livet, om inte så vänta. Det kanske kommer en annan som du kommer att älska tills livet tar slut.
måndag 5 maj 2008
Krea/Fördomar
Kan du ärligt säga att du aldrig har haft en fördom om någon? Tror du att det finns någon som kan göra det? Möjligtvis i de mindre utvecklade länderna, men det är inte alls samma sak.
Idag i vårt samhälle är det mer regel än undantag att man fäller någon elak kommentar till sin kompis om någon man har sett på stan som har klätt sig "konstigt". Kanske hade personen en tröja som inte är "inne" just nu eller byxor som sitter lite löst. Idag finns det så enormt många olika stilar, vissa finns det ingen benämning på. Men för att nämna några så är det; skate, punk, brat, mode, goth. Bara för att dessa stilar finns med egna namn så betyder väl det ändå inte att man inte får hitta sin egen stil? Även om det inte finns något annat stilnamn som passar in på den. Ibland gör jag mina försök till att lista ut vad det är som ger oss alla dessa fördomar. Visst är det mycket påverkan från alla dessa stela tidningar som tror att de kan säga till alla unga kvinnor vad de ska köpa för att bli accpeterade. Det känns lite som om det har blivit så, har man inte den senaste sjalen som var med i Cosmopolitan så är man helt "ute". Jag kan inte säga att jag inte har fördomar. Tack vare att jag har växt upp med det samhälle vi har så har jag fått inpräntat i mitt huvud att det finns vissa sätt som man ska se ut på. Det låter hur bisarrt som helst men så är det ju.
Fördomar behöver ju inte alls handla om utseende och kläder. Hur många gånger har du t.ex klagat på skolmaten? När vi var små så tänkte man kanske inte på det på samma sätt. Men nu när vi har blivit äldre och t.ex går på gymnasiet som jag gör så vet man vilka rätter som är goda och mindre goda. Sen har det blåst upp som en ballong där alla skolor har äcklig mat, i alla fall någon rätt som är så gott som oätlig. Varför kan vi inte bara tro eller tänka oss att det finns i alla fall någon enstaka skola som verkligen är bra på både mat och annat?
När ska vi sluta ha alla dessa fördomar? Det är ju vi själva som gör att de lever vidare och för dem vidare till kommande generationer. Du som läser detta, tänk på det och fundera ut vad just du kan göra för samhället och alla fördomar.
Idag i vårt samhälle är det mer regel än undantag att man fäller någon elak kommentar till sin kompis om någon man har sett på stan som har klätt sig "konstigt". Kanske hade personen en tröja som inte är "inne" just nu eller byxor som sitter lite löst. Idag finns det så enormt många olika stilar, vissa finns det ingen benämning på. Men för att nämna några så är det; skate, punk, brat, mode, goth. Bara för att dessa stilar finns med egna namn så betyder väl det ändå inte att man inte får hitta sin egen stil? Även om det inte finns något annat stilnamn som passar in på den. Ibland gör jag mina försök till att lista ut vad det är som ger oss alla dessa fördomar. Visst är det mycket påverkan från alla dessa stela tidningar som tror att de kan säga till alla unga kvinnor vad de ska köpa för att bli accpeterade. Det känns lite som om det har blivit så, har man inte den senaste sjalen som var med i Cosmopolitan så är man helt "ute". Jag kan inte säga att jag inte har fördomar. Tack vare att jag har växt upp med det samhälle vi har så har jag fått inpräntat i mitt huvud att det finns vissa sätt som man ska se ut på. Det låter hur bisarrt som helst men så är det ju.
Fördomar behöver ju inte alls handla om utseende och kläder. Hur många gånger har du t.ex klagat på skolmaten? När vi var små så tänkte man kanske inte på det på samma sätt. Men nu när vi har blivit äldre och t.ex går på gymnasiet som jag gör så vet man vilka rätter som är goda och mindre goda. Sen har det blåst upp som en ballong där alla skolor har äcklig mat, i alla fall någon rätt som är så gott som oätlig. Varför kan vi inte bara tro eller tänka oss att det finns i alla fall någon enstaka skola som verkligen är bra på både mat och annat?
När ska vi sluta ha alla dessa fördomar? Det är ju vi själva som gör att de lever vidare och för dem vidare till kommande generationer. Du som läser detta, tänk på det och fundera ut vad just du kan göra för samhället och alla fördomar.
Kreativt skrivande
Nu går jag sista terminen, sista året på gymnasiet. Igår var det exakt en månad kvar tills !studenten! Jag läser ett ämne som heter kreativt skrivande och där har vi nu fått i uppgift att göra ett litet projektarbete där vi själva bestämmer stil och ämne. Jag valde att skriva några blogginlägg om samhälle och fördomar, typ. Så de följande inläggen kommer att ingå i detta arbete och lämnas in för betygsättning.
Så att du inte tror att jag helt plötsligt har blivit knas i huvet eller nåt (:
Så att du inte tror att jag helt plötsligt har blivit knas i huvet eller nåt (:
fredag 2 maj 2008
Kärnfamilj?
Existerar det ordent ens längre?
Var på kyrkogården nyss, hos morfar och farfar. Då de gick bort så hade de någon som älskade dem, morfar hade mormor.. det hade han haft sen de var tonåringar. Farfar hade farmor, även om de skilde sig för länge, länge sen så fanns hon alltid där. Pappas föräldrar..
Idag då? Här sitter man med skilda föräldrar som bara skriker när de ska säga något till varandra, här sitter man med ärr sedan flera år tillbaka och det går inte att läka dem då de inte vill sluta bråka. Är det detta som man själv ska ta med sig i livet? Minnena av hur mamma och pappa betedde sig mot varandra och fortfarande gör? Är det så som man själv ska bete sig när man blir vuxen? Hur ska man veta när man växt upp med en sådan kluven familj..
Det är inte många jag känner som har föräldrar som fortfarande bor tillsammans, och då räknar jag inte in adoptivföräldrar. När jag är hemma hos mamma så är det rätt lugnt, sen när man väl kommer till pappa och frågar honom om hans tjej och varför hon aldrig kommer och hälsar på när jag och lillasyster är här så blir han helt tyst. Idag, nyss frågade jag under middagen om hon inte vill träffa oss.. Svaret jag fick var en lång tystnad och sen: "Hon har väl inget emot er" HON HAR VÄL INGET EMOT ER? Vad är det för svar? Det är samma sak som att säga att hon inte vill träffa oss, utan att pappa ska komma till henne hela jäkla tiden?!
Min lillasyster mår sämre för detta än vad jag gör, men vad finns det att göra? Det är ju meningen att föräldrarna ska veta bäst och göra det rätta. Vad ska man då göra om man här som barnet sitter och ser saker som de själva inte kan se? Saker som är dåligt för både dem och oss.. Jag vet inte, jag känner mig helt maktlös då jag sitter här och ser på, ser på hur vår pappa blir tagen från oss..
Jag vill ha tillbaka pappa, den pappa vi hade för 3,5 år sen.. Vår pappa.
Var på kyrkogården nyss, hos morfar och farfar. Då de gick bort så hade de någon som älskade dem, morfar hade mormor.. det hade han haft sen de var tonåringar. Farfar hade farmor, även om de skilde sig för länge, länge sen så fanns hon alltid där. Pappas föräldrar..
Idag då? Här sitter man med skilda föräldrar som bara skriker när de ska säga något till varandra, här sitter man med ärr sedan flera år tillbaka och det går inte att läka dem då de inte vill sluta bråka. Är det detta som man själv ska ta med sig i livet? Minnena av hur mamma och pappa betedde sig mot varandra och fortfarande gör? Är det så som man själv ska bete sig när man blir vuxen? Hur ska man veta när man växt upp med en sådan kluven familj..
Det är inte många jag känner som har föräldrar som fortfarande bor tillsammans, och då räknar jag inte in adoptivföräldrar. När jag är hemma hos mamma så är det rätt lugnt, sen när man väl kommer till pappa och frågar honom om hans tjej och varför hon aldrig kommer och hälsar på när jag och lillasyster är här så blir han helt tyst. Idag, nyss frågade jag under middagen om hon inte vill träffa oss.. Svaret jag fick var en lång tystnad och sen: "Hon har väl inget emot er" HON HAR VÄL INGET EMOT ER? Vad är det för svar? Det är samma sak som att säga att hon inte vill träffa oss, utan att pappa ska komma till henne hela jäkla tiden?!
Min lillasyster mår sämre för detta än vad jag gör, men vad finns det att göra? Det är ju meningen att föräldrarna ska veta bäst och göra det rätta. Vad ska man då göra om man här som barnet sitter och ser saker som de själva inte kan se? Saker som är dåligt för både dem och oss.. Jag vet inte, jag känner mig helt maktlös då jag sitter här och ser på, ser på hur vår pappa blir tagen från oss..
Jag vill ha tillbaka pappa, den pappa vi hade för 3,5 år sen.. Vår pappa.
onsdag 16 april 2008
TearsInHeaven
Would you help me stand if I saw you in heaven ?
Jag vill så gärna tro att när jag dör och kommer vart man nu hamnar så kommer jag att få träffa alla dem jag jag nu saknar och som blivit fångade av döden. De som jag självklart först kommer att leta efter är farfar, morfar och Svenne. Svenne ja, jag undrar fortfarande om min teckning kom fram till Stockholm innan han avled :/ men jag har hört att den tyvärr inte gjorde det. Han betydde enormt mycket för mig när jag var liten och han kom inte på besök så ofta heller (typvart fjärde år) och jag räknade ut att nästa gång vi skulle träffas så skulle jag vara 12. Men vi hann aldrig så långt. Svenne var morfars kusin, det var han som lärde alla kortspelet Mulle som alla nu spelar så fort släkten träffas. Ja och morfar, cigaretter är bara skit, skit, skit. Lungcancer är ju så vanligt nuförtiden och ändå ville han inte sluta röka :/. Farfar.. ja också han blev ett offer för sån skit. Jag undrar hur länge han levt om han var helt frisk, eftersom han klarade sig så länge med de dåliga lungorna och det tunna skelettet.
Tänk om man fick en sån omöjlig önskan, en önskan som blev sann. Då skulle jag träffa någon som världen förlorat av dessa tre. Det svåra skulle bara bli att välja vem av dem? Morfar eller farfar? Tyvärr funkar det inte riktigt så, det enda man kan göra är att hälsa på de minnen som man har tillsammans med dem och återuppleva dem för att kunna minnas röster och dofter. Jag saknar dem något så enormt. Det var väldigt tråkigt att farfars begravning var på samma dag som jag skulle till hultsfredsfestivalen förra året. Vilken omställning asså.. Jag som körde upp också för att de andra skulle dricka. Pyttsan! Men det gick bra.
Tyvärr har jag fortfarande hål i själen, på fler än ett ställe. O de verkar bara bli större. De största hålen kommer från när jag var 13-14 och kommer förmodligen aldrig växa igen. Sån ondska och terror glömmer man aldrig, inte när man själv var offret.
Jag kan inte få fram några ord för den tacksamhet jag känner för de som hjälpte mig genom den tiden och allt som hänt nu åren därpå. Jag kämpar för att bli hel igen, bli en självsäker människa med egna mål i livet. Jag har iaf kommit en bra bit på vägen (:
Tack för alla minnen och all hjälp <3
Jag vill så gärna tro att när jag dör och kommer vart man nu hamnar så kommer jag att få träffa alla dem jag jag nu saknar och som blivit fångade av döden. De som jag självklart först kommer att leta efter är farfar, morfar och Svenne. Svenne ja, jag undrar fortfarande om min teckning kom fram till Stockholm innan han avled :/ men jag har hört att den tyvärr inte gjorde det. Han betydde enormt mycket för mig när jag var liten och han kom inte på besök så ofta heller (typvart fjärde år) och jag räknade ut att nästa gång vi skulle träffas så skulle jag vara 12. Men vi hann aldrig så långt. Svenne var morfars kusin, det var han som lärde alla kortspelet Mulle som alla nu spelar så fort släkten träffas. Ja och morfar, cigaretter är bara skit, skit, skit. Lungcancer är ju så vanligt nuförtiden och ändå ville han inte sluta röka :/. Farfar.. ja också han blev ett offer för sån skit. Jag undrar hur länge han levt om han var helt frisk, eftersom han klarade sig så länge med de dåliga lungorna och det tunna skelettet.
Tänk om man fick en sån omöjlig önskan, en önskan som blev sann. Då skulle jag träffa någon som världen förlorat av dessa tre. Det svåra skulle bara bli att välja vem av dem? Morfar eller farfar? Tyvärr funkar det inte riktigt så, det enda man kan göra är att hälsa på de minnen som man har tillsammans med dem och återuppleva dem för att kunna minnas röster och dofter. Jag saknar dem något så enormt. Det var väldigt tråkigt att farfars begravning var på samma dag som jag skulle till hultsfredsfestivalen förra året. Vilken omställning asså.. Jag som körde upp också för att de andra skulle dricka. Pyttsan! Men det gick bra.
Tyvärr har jag fortfarande hål i själen, på fler än ett ställe. O de verkar bara bli större. De största hålen kommer från när jag var 13-14 och kommer förmodligen aldrig växa igen. Sån ondska och terror glömmer man aldrig, inte när man själv var offret.
Jag kan inte få fram några ord för den tacksamhet jag känner för de som hjälpte mig genom den tiden och allt som hänt nu åren därpå. Jag kämpar för att bli hel igen, bli en självsäker människa med egna mål i livet. Jag har iaf kommit en bra bit på vägen (:
Tack för alla minnen och all hjälp <3
torsdag 3 april 2008
Robson
Mitt liv, min strävan var ägnad åt mig själv
Mitt arbete, det nöjet gav mig tillfredställelse
Den sommaren, mitt i arbetet fylldes jag av vällust
En början på stark vänskap, en enorm kärlekssaga
Ditt hjärta, din kropp, din själ bar en gudomlig kraft
Var morgon fanns en längtan efter något mer
Var grå dag fanns vetskapen om ett slut
Ett slut, i vår början
När solens ljus ej var synlig och din kraft oåtkomlig
När jag kände den tyngd du bar på var minut
Då fanns vår kärleks höga torn där att söka tröst
Jag försökte allt jag kunde, med hjärta och själ
Den ondska som fanns inuti dig ville du stänga in
Ondskan var stark, det visste även du
Men hoppet och viljan är desto starkare
Utan det hade vi aldrig klarat alla kyliga motvindar
Du&Jag, vi försökte fly till sol, värme och trygghet
Det blev bättre för en stund innan ondskan gjorde dig yr
Nu förstår jag att alla dessa stunder var otroliga
De var underbara för dig, mig och vår kärlek
Det ljusa blev mörkt och hoppets låga försvagades
Besöken i sjuksängen blev fler och intensivare
Vissa stunder var jag tvungen att fly, från dig
Fly från ondskan, skräcken och framtiden, från sanningen
Vi visste sen, både du&jag, hur sanningen löd
Det känns nu som en lättnad att stunden kom
Mot slutet orkade varken jag eller du, det mörknade
Nu vet jag att du inte behöver lida mer, aldrig
En ljus dag, en enorm dag som jag minns från hjärtat
Förlovningen, önskan om giftermål en varm sommardag
Vi visste, både du&jag, att det bara var en önskan
En saga vi levde med vetskap om ett olyckligt slut
Du var mitt hopp, min längtan, mina dagar, mitt liv
Nu är du mina drömmar, min kraft och min själ
Utan att finnas så känner jag fortfarande din gudomlighet
Din kärlek strålar ner från himlen, in i mig
Jag klarar mig idag, imorgon och dagen därpå
Styrkan finns inom mig, men den är inte evig
Som ett brant stup kan jag slukas in i olycka och sorg
På min väg finns fallgropar, djupa dalar av misstag
En dag i mitt liv känns som ett år i vårt liv
Min framtid finns inte längre där, bara en dimma
Styrkan ligger i dimman, den är utsugen ur min kropp
Vad betyder livet, finns det liv ?
Mina drömmar uppslukar mig, de speglar mitt inre
Nu blir de bättre men ibland bryter jag ihop till strömmande tårar
Allt är annorlunda, inget du&jag
Jag saknar dig, min kärlek finns kvar
Men aldrig mer du&jag
Mitt arbete, det nöjet gav mig tillfredställelse
Den sommaren, mitt i arbetet fylldes jag av vällust
En början på stark vänskap, en enorm kärlekssaga
Ditt hjärta, din kropp, din själ bar en gudomlig kraft
Var morgon fanns en längtan efter något mer
Var grå dag fanns vetskapen om ett slut
Ett slut, i vår början
När solens ljus ej var synlig och din kraft oåtkomlig
När jag kände den tyngd du bar på var minut
Då fanns vår kärleks höga torn där att söka tröst
Jag försökte allt jag kunde, med hjärta och själ
Den ondska som fanns inuti dig ville du stänga in
Ondskan var stark, det visste även du
Men hoppet och viljan är desto starkare
Utan det hade vi aldrig klarat alla kyliga motvindar
Du&Jag, vi försökte fly till sol, värme och trygghet
Det blev bättre för en stund innan ondskan gjorde dig yr
Nu förstår jag att alla dessa stunder var otroliga
De var underbara för dig, mig och vår kärlek
Det ljusa blev mörkt och hoppets låga försvagades
Besöken i sjuksängen blev fler och intensivare
Vissa stunder var jag tvungen att fly, från dig
Fly från ondskan, skräcken och framtiden, från sanningen
Vi visste sen, både du&jag, hur sanningen löd
Det känns nu som en lättnad att stunden kom
Mot slutet orkade varken jag eller du, det mörknade
Nu vet jag att du inte behöver lida mer, aldrig
En ljus dag, en enorm dag som jag minns från hjärtat
Förlovningen, önskan om giftermål en varm sommardag
Vi visste, både du&jag, att det bara var en önskan
En saga vi levde med vetskap om ett olyckligt slut
Du var mitt hopp, min längtan, mina dagar, mitt liv
Nu är du mina drömmar, min kraft och min själ
Utan att finnas så känner jag fortfarande din gudomlighet
Din kärlek strålar ner från himlen, in i mig
Jag klarar mig idag, imorgon och dagen därpå
Styrkan finns inom mig, men den är inte evig
Som ett brant stup kan jag slukas in i olycka och sorg
På min väg finns fallgropar, djupa dalar av misstag
En dag i mitt liv känns som ett år i vårt liv
Min framtid finns inte längre där, bara en dimma
Styrkan ligger i dimman, den är utsugen ur min kropp
Vad betyder livet, finns det liv ?
Mina drömmar uppslukar mig, de speglar mitt inre
Nu blir de bättre men ibland bryter jag ihop till strömmande tårar
Allt är annorlunda, inget du&jag
Jag saknar dig, min kärlek finns kvar
Men aldrig mer du&jag
tisdag 26 februari 2008
AuPair-Kalifornien
Nu har jag en dröm som faktiskt kan gå i uppfyllelse, allt hänger på mig. Jag ska ansöka om att få vara aupair ett år i USA och helt Kalifornien - Los Angeles. Jag har kikat in lite olika hemsidor och läst om hur det går till och vad det kostar. Först är det 3 dagars utbildning i New York!! GAAAH så jag kommer att få åka till New York om jag blir antagen! Det är helt sjukt galet! Allt verkar så spännande, man får en massa pengar, man får hänga med värdfamiljen på semester, fester, utflykter m.m.. Sen ska man plugga lite kurser på COLLEGE!!! Jag menar hur ballt verkar det inte vara??? :O Jag hoppas med hela mitt hjärta och min själ att jag kommer in. Detta har varit en stor dröm sen jag var liten men jag har aldrig tänkt göra det på allvar då det verkar lite otäckt att åka iväg ensam. Men vafasiken, man har bara ett liv och är bara ung en gång så då måste man faktiskt passa på! Innan man slänger sig in i allvaret med högskola och jobb. Jag vill resa, detta är det närmsta det jag kan komma för att vara garanterad en inkomst utomlands.
Jag SKA ansöka och jag SKA komma in, så enkelt är det bara.. det måste blir så.
Men lite rädd är jag, ett helt år lixom borta från allt.. Oh Noo
måndag 25 februari 2008
JustALittleBitLove
Jag vet inte varför jag ger mig in på såna banor där andra redan vet att jag kommer att bli sårad, när Elias och jag hade vår berg&dalbana så varnade alla mig och rådde till att göra slut. Istället bokade jag en resa till Kreta för oss två, vilken faktiskt blev väldigt lyckad.. nästan som en avslutning när jag ser på det nu efteråt. Sen finns den en annan också som det gått upp och ner med men som alla till slut fick mig att inse att det inte var någon för mig! En mesig, blyg grabb som inte ens kunde se mig i ögonen när alla hans kompisar tjattrade med mig! Pyttsan! NEJ nu kommer det att bli ett slut för gott på dessa tölpar.. men hur ska man egentligen veta när man aldrig förr pratat så mkt med personen ? mm..
Det finns ett par killar i mitt liv, inte många, men några som jag verkligen kan prata med och som aldrig skulle bete sig så mot någon. Killkompisar är bra att ha, men hur vet man vart gränsen går för känslorna? Åter igen till detta att vänskap kan vara så stark att man förväxlar dem med kärlek.
Jag kan avslöja att jag för inte många dagar sen, spenderade en natt hos en kille, NEJ inget sånt! Utan vi låg o pratade i flera timmar om vad vi har för planer för framtiden, vi skrattade åt roliga historier om saker vi varit med om.. Sånt lixom är så otroligt skönt att göra med en kille ibland, man kan inte bara ha tjejkompisar utan man måste ha någon nära killkompis också. Det är så härligt att få ett annat perspektiv på saker och ting, särskilt när en del sviker en.
Jag väntade ett samtal idag, men för en stund sen så fick jag ett sms "oj jag såg inte ditt meddelande om att du ville att jag skulle ringa och nu är jag dötrött o orkar inte prata". Jag visste att det skulle bli så.. det har det så många gånger förut så varför nu? Jag blev ledsen, men det kändes ändå inte särskilt mycket, därför att jag vet att mina riktiga vänner alltid ställer upp! Jag önskar bara att jag kunde visa tydliga vilka jag vill prata med, men inte vågar. Jag vill inte ge några förhoppningar men jag saknar ändå vissa samtal.
Nej nu börjar jag bli trött, skola imorgon efter en veckas lov!
Goood Luck!
Det finns ett par killar i mitt liv, inte många, men några som jag verkligen kan prata med och som aldrig skulle bete sig så mot någon. Killkompisar är bra att ha, men hur vet man vart gränsen går för känslorna? Åter igen till detta att vänskap kan vara så stark att man förväxlar dem med kärlek.
Jag kan avslöja att jag för inte många dagar sen, spenderade en natt hos en kille, NEJ inget sånt! Utan vi låg o pratade i flera timmar om vad vi har för planer för framtiden, vi skrattade åt roliga historier om saker vi varit med om.. Sånt lixom är så otroligt skönt att göra med en kille ibland, man kan inte bara ha tjejkompisar utan man måste ha någon nära killkompis också. Det är så härligt att få ett annat perspektiv på saker och ting, särskilt när en del sviker en.
Jag väntade ett samtal idag, men för en stund sen så fick jag ett sms "oj jag såg inte ditt meddelande om att du ville att jag skulle ringa och nu är jag dötrött o orkar inte prata". Jag visste att det skulle bli så.. det har det så många gånger förut så varför nu? Jag blev ledsen, men det kändes ändå inte särskilt mycket, därför att jag vet att mina riktiga vänner alltid ställer upp! Jag önskar bara att jag kunde visa tydliga vilka jag vill prata med, men inte vågar. Jag vill inte ge några förhoppningar men jag saknar ändå vissa samtal.
Nej nu börjar jag bli trött, skola imorgon efter en veckas lov!
Goood Luck!
onsdag 20 februari 2008
19
Mmm fyller 19 idag =) så den började med att mamma, Tesse o Klas sjöng för mig och jag fick en massa presenter =)
Sen somnade jag om och vaknade ett par timmar senare och fick stressa med att äta o göra mig iordning. Fick ett paketavi från posten så körde rally till Ica, det var från Elias.. ett nattlinne, en "Jag är en sinis" t-shirt och aladdin chokla =) Så fort jag såg t-shirten kom tårarna, varför var han tvungen att ge mig en sån? (: den är megafin.
Sen bar det iväg med tåget till Älmhult där det blev IKEA och sen fika med faster Fia, kusin Lisa, Pierre, kusin Tova och Maria o Alice.. =) det var jättetrevligt. Efter det stack jag o Tesse hem till pappa och satt o pratade litegranna.
När tåget förde oss tillbaka hem så satt jag o tänkte på en sak hela vägen.. "hur ska jag lyckas ringa och prata med Elias utan att börja lipa, SOM VANLIGT?!" Men först skulle jag handla och laga mat iaf så det gjorde jag.. och min thailändska kycklinggryta med kokosmjölk blev megagod =)
Sen var det dags för samtalet. Jag hade tårar i ögonen redan innan jag hämtade telefonen, men till slut slog jag numret. Hans pappa svarade och blev jätteförvånad över att det var jag, fy vad dum jag kände mig :/ Redan då kom tårarna.. sen hörde jag Elias röst i bakgrunden som frågade vem det var. När han tog upp luren och sa hej så brast det, men jag ville inte visa nånting alls.. Jag tackade för presenterna och han frågade lite om vad jag gjorde. Jag kunde knappt prata, rösten bara darrade och jag pep fram orden, han måste ha hört det även om jag inte ville visa..
Han sa att han skulle ringa när han tränat, jag undrar om han gör det..
Jag som känt mig så stark och säker, tänk vad en t-shirt eller ett telefonsamtal kan göra.. Bara slå mig under fötterna så att jag ramlar ner igen.. Det jag trodde låg bakom mig är fortfarande vid min sida. Jag vill inte vara med om detta.. jag mår så dåligt och är tillbaka på ruta ett, jag saknar honom..
Sen somnade jag om och vaknade ett par timmar senare och fick stressa med att äta o göra mig iordning. Fick ett paketavi från posten så körde rally till Ica, det var från Elias.. ett nattlinne, en "Jag är en sinis" t-shirt och aladdin chokla =) Så fort jag såg t-shirten kom tårarna, varför var han tvungen att ge mig en sån? (: den är megafin.
Sen bar det iväg med tåget till Älmhult där det blev IKEA och sen fika med faster Fia, kusin Lisa, Pierre, kusin Tova och Maria o Alice.. =) det var jättetrevligt. Efter det stack jag o Tesse hem till pappa och satt o pratade litegranna.
När tåget förde oss tillbaka hem så satt jag o tänkte på en sak hela vägen.. "hur ska jag lyckas ringa och prata med Elias utan att börja lipa, SOM VANLIGT?!" Men först skulle jag handla och laga mat iaf så det gjorde jag.. och min thailändska kycklinggryta med kokosmjölk blev megagod =)
Sen var det dags för samtalet. Jag hade tårar i ögonen redan innan jag hämtade telefonen, men till slut slog jag numret. Hans pappa svarade och blev jätteförvånad över att det var jag, fy vad dum jag kände mig :/ Redan då kom tårarna.. sen hörde jag Elias röst i bakgrunden som frågade vem det var. När han tog upp luren och sa hej så brast det, men jag ville inte visa nånting alls.. Jag tackade för presenterna och han frågade lite om vad jag gjorde. Jag kunde knappt prata, rösten bara darrade och jag pep fram orden, han måste ha hört det även om jag inte ville visa..
Han sa att han skulle ringa när han tränat, jag undrar om han gör det..
Jag som känt mig så stark och säker, tänk vad en t-shirt eller ett telefonsamtal kan göra.. Bara slå mig under fötterna så att jag ramlar ner igen.. Det jag trodde låg bakom mig är fortfarande vid min sida. Jag vill inte vara med om detta.. jag mår så dåligt och är tillbaka på ruta ett, jag saknar honom..
fredag 15 februari 2008
IWish
Jag ska hålla kvar den känsla jag har
att jag älskar..
Just nu är jag glad. Skickade alla <3 dag kort igår och har fått ett stort tack utav alla! Till och med den jag inte visste om jag skulle skicka till. Men det var faktiskt uppskattat,
faktiskt, blev väldigt glad för tack-smset jag fick. Jag blev väldigt lättad och lycklig då..
Sen är det så mycket nu, så många som är så snälla mot mig. Sen det jag tänkt på innan, att killar är knepiga oså.. Kanske ligger det i vår natur, lite mystik.. vi är kanske ändå väldigt lika för grabbarna tycker ju faktiskt att det är vi tjejer som är så hiimlaa krångliga.
Så jag har beslutat om vad jag ska göra runt en punkt inom detta ämne, med hjälp av Nono.. hah!
Så på fredag får vi allt se vilket av alternativen det blir, menmen jag kan redan nu lista ut det faktiskt och det ser väl... HAHA nej det ska jag inte säga nu. We'll se ;)
Det jag högst önskar, var att allt var som förut.. förut
jag är ensam på alla hjärtans dag
att jag älskar..
Just nu är jag glad. Skickade alla <3 dag kort igår och har fått ett stort tack utav alla! Till och med den jag inte visste om jag skulle skicka till. Men det var faktiskt uppskattat,
faktiskt, blev väldigt glad för tack-smset jag fick. Jag blev väldigt lättad och lycklig då..
Sen är det så mycket nu, så många som är så snälla mot mig. Sen det jag tänkt på innan, att killar är knepiga oså.. Kanske ligger det i vår natur, lite mystik.. vi är kanske ändå väldigt lika för grabbarna tycker ju faktiskt att det är vi tjejer som är så hiimlaa krångliga.
Så jag har beslutat om vad jag ska göra runt en punkt inom detta ämne, med hjälp av Nono.. hah!
Så på fredag får vi allt se vilket av alternativen det blir, menmen jag kan redan nu lista ut det faktiskt och det ser väl... HAHA nej det ska jag inte säga nu. We'll se ;)
Det jag högst önskar, var att allt var som förut.. förut
jag är ensam på alla hjärtans dag
torsdag 14 februari 2008
InsideOut
Nu måste jag ta tag i mig själv och kolla inåt för att kunna må bättre, för att kunna gå vidare med livet lixom. Och hur gör man detta på bästa sätt? Jo man börjar med utsidan! För att känna sig bekväm på insidan så måste man också vara bekväm med sin utsida! Rätt självklart enligt mig. Så idag så tänkte jag så här: Åh vad gott det vore med choklad, jag tror jag cyklar till Netto och köper lite! Men det slutade med att jag, på Netto, handlade ett halvt kilo kärnfria gröna vindruvor, en bodyscrub, en tub hårinpackning och en burk nattcrème.Vadå framsteg? Det är inte alls likt mig att göra något sådant, men det blir ju aldrig som man tror..
Så nu har jag alldeles precis badat benen, skrubbat och filat mina söndriga hälar (disgusting!), rakat benen, smörjt in ben och fötter och målat naglarna (orange-rosa). Nu mår jag väldigt bra, på fredag morgon blir det att testa inpackningen och se hur bra den är. Jag är ju studerande så jag har inte råd med Björn Axéns stylingprodukter eller Sebastians hårinpackningar, jag vänder mig till Netto.
Man ska ju faktiskt inte säga något innan man testat, eller hur?
Jag undrar bara vad nästa steg blir.. hur långt måste man komma med utsidan för att gå till insidan?
Jag ska börja träna pilates snart med, så fort de blåser upp bollen här hemma. Har hört att man kan få en grymt snygg figur av det ;) vart det kommer ifrån vill jag inte nämnna!
Nej nog med ytlighet, nu ska jag läsa månadens Illustrerad Vetenskap, bara för att man är blond betyder det inte att man inte har något i huvudet! Jag finner tidningen väldigt inressant.
Så nu har jag alldeles precis badat benen, skrubbat och filat mina söndriga hälar (disgusting!), rakat benen, smörjt in ben och fötter och målat naglarna (orange-rosa). Nu mår jag väldigt bra, på fredag morgon blir det att testa inpackningen och se hur bra den är. Jag är ju studerande så jag har inte råd med Björn Axéns stylingprodukter eller Sebastians hårinpackningar, jag vänder mig till Netto.
Man ska ju faktiskt inte säga något innan man testat, eller hur?
Jag undrar bara vad nästa steg blir.. hur långt måste man komma med utsidan för att gå till insidan?
Jag ska börja träna pilates snart med, så fort de blåser upp bollen här hemma. Har hört att man kan få en grymt snygg figur av det ;) vart det kommer ifrån vill jag inte nämnna!
Nej nog med ytlighet, nu ska jag läsa månadens Illustrerad Vetenskap, bara för att man är blond betyder det inte att man inte har något i huvudet! Jag finner tidningen väldigt inressant.
onsdag 13 februari 2008
SweetDreams
Jovisst, drömmer rätt knäppa drömmar nuförtiden.. dagdrömma är jag också väldigt bra på faktiskt men det kan ju vara rätt mysigt ibland. Just nu sitter jag med Robbies greatest hits skiva i högtalarna och drömmer mig tillbaka till Ullevi sommaren 2006 :) <3 Vilken upplevelse, ingen konsert har varit bättre. Kanske hade SpiceGirls konserten 95-96 varit det om jag inte behövt sitta med kikare på mig, hah.. men jag var överlycklig, när man var i den ålderna var det inte mycket som skulle krävas för att man skulle känna sig som världens finaste prinssessa.
Nu är det plugg, plugg och arbetssökande men inte efter drömjobbet kanske, hur lätt är det egentligen? Ofta alla som drömmer om nåt speciellt uppnår det allra högsta. Jag vill, läste nyss i Cosmopolitan (YES i am a cosmogirl!) att om man har en dröm så ska man samla bilder som framställer hur det isåfall skulle se ut för att sedan göra ett kollage av detta. Det tänker jag, samla bilder på NY och typ Carrie Bradshaw (Sarah Jessica Parkers rollfigur i Sex And The City). För där har vi mitt dröm liv som målat på en vägg.. jag vill nå dit, jag har inte kontakter som det också stod att man ska samla på sig, hur fasiken då? Joo men det skulle säkert kunna gå på nåt sätt, vet bara inte hur.
Just nu siktar jag på 2 år på högskolan / KY produktutveckling, men sen får vi se vart det leder av till, jag längtar tills högskolan är över, det är då det riktiga livet börjar ju!
See ya
Nu är det plugg, plugg och arbetssökande men inte efter drömjobbet kanske, hur lätt är det egentligen? Ofta alla som drömmer om nåt speciellt uppnår det allra högsta. Jag vill, läste nyss i Cosmopolitan (YES i am a cosmogirl!) att om man har en dröm så ska man samla bilder som framställer hur det isåfall skulle se ut för att sedan göra ett kollage av detta. Det tänker jag, samla bilder på NY och typ Carrie Bradshaw (Sarah Jessica Parkers rollfigur i Sex And The City). För där har vi mitt dröm liv som målat på en vägg.. jag vill nå dit, jag har inte kontakter som det också stod att man ska samla på sig, hur fasiken då? Joo men det skulle säkert kunna gå på nåt sätt, vet bara inte hur.
Just nu siktar jag på 2 år på högskolan / KY produktutveckling, men sen får vi se vart det leder av till, jag längtar tills högskolan är över, det är då det riktiga livet börjar ju!
See ya
tisdag 12 februari 2008
NoPity-IDoNotNeedIt
Mm vad ska jag säga? Vad vill du att jag ska säga?
Jag vet inte alls vad jag ska ta vägen, allt känns bara knaas. Visst mår jag bra, det ska jag inte klaga på, verkligen inte! Men det finns saker som jag skulle vilja säga till dig, men jag kan inte.. Inte heller tror jag att du skulle kunna lista ut det själv. Kanske känner inte just du dig träffad, jag vet inte ens om du läser detta. Jag kan bara inte säga det rakt ut. men..
- Jag saknar dig
- Jag saknar allt vi kunde prata om
- Jag saknar att du var så snäll mot mig
- Jag saknar dina ögon
Jag önskar att jag kunde sakna allt på samma sätt som du.. jag önskar det.
Även om man önskar sig nånting så är det inte alltid man får det.. jag har nog varit elak.
Är det inte så tomten tänker?
Kanske gäller det även hans alfer..
Jag vet inte alls vad jag ska ta vägen, allt känns bara knaas. Visst mår jag bra, det ska jag inte klaga på, verkligen inte! Men det finns saker som jag skulle vilja säga till dig, men jag kan inte.. Inte heller tror jag att du skulle kunna lista ut det själv. Kanske känner inte just du dig träffad, jag vet inte ens om du läser detta. Jag kan bara inte säga det rakt ut. men..
- Jag saknar dig
- Jag saknar allt vi kunde prata om
- Jag saknar att du var så snäll mot mig
- Jag saknar dina ögon
Jag önskar att jag kunde sakna allt på samma sätt som du.. jag önskar det.
Även om man önskar sig nånting så är det inte alltid man får det.. jag har nog varit elak.
Är det inte så tomten tänker?
Kanske gäller det även hans alfer..
måndag 11 februari 2008
SexAndTheCity
Ja, jag har fastnat i träsket igen.. men det sägs faktiskt en hel del kloka saker, ja inom kärlek och just nu behöver jag sätta ett perspektiv. Visst i serien ligger de rundor med 10 nya killar i varje avsnitt, men de har också en sån närhet till varandra. 4 tjejkompisar som träffas för frukost och lunch var och varannan dag. Jag vill vara som Carrie; bo i en storstad, skriva inlägg för en tidning och ha ett sånt fartfyllt liv med en massa nya människor, dock inte på samma sätt =)
Men det vore grymt att bo i New York och skriva för New York Times, lixom bara tanken på det får det att pirra i magen.. JAG VILL!!
Man måste ju få drömma lite, annars finns det inte mycket glädje inför framtiden. Jag blir mer och mer sugen på att flytta. Stockholm känns lite sådär men kanske Göteborg, någon gång.. kanske..
Innan var jag jättesugen på Karlskrona men det skulle kanske inte vara så bra om jag vill börja något nytt och eget.. men vi får se, först är det högskola som gäller.
Men jag tänker fortsätta att drömma
Men det vore grymt att bo i New York och skriva för New York Times, lixom bara tanken på det får det att pirra i magen.. JAG VILL!!
Man måste ju få drömma lite, annars finns det inte mycket glädje inför framtiden. Jag blir mer och mer sugen på att flytta. Stockholm känns lite sådär men kanske Göteborg, någon gång.. kanske..
Innan var jag jättesugen på Karlskrona men det skulle kanske inte vara så bra om jag vill börja något nytt och eget.. men vi får se, först är det högskola som gäller.
Men jag tänker fortsätta att drömma
lördag 9 februari 2008
WithEveryHeartbeat
Tell me would it make you happy baby ?
We could keep trying but things will never change
So I don't look back
Still I am dying with every step I take
But I don't look back
It hurts with every heartbeat
it hurts with every heartbeat
We could keep trying but things will never change
So I don't look back
Still I am dying with every step I take
But I don't look back
It hurts with every heartbeat
it hurts with every heartbeat
SMS - ShortMessageService
Vad betyder egentligen några ord som man får i ett sms?
Är de bara ord, eller menar personen som skickar dem verkligen det som skrivs? Sånt som man verkligen inte vågar säga i verkligheten känns så mycket lättare att skriva i sms det kan jag verkligen hålla med om! Men hur vet man om personen som skriver är nykter eller full, om det är en kompis som skojar och skriver eller om han/hon bara skämtar själv.???!!
Just nu messar jag, men har ingen aning om hur personen på andra sidan egentligen tycker och tänker. Varför finns den funktionen egentligen, vad hände med de äkta telesamtalen så man kunde höra på röstklangen vad som var sant och skoj ? !
Just nu önskar jag att den personen svarar när man ringer, men det har aldrig hänt.. faktiskt !
Vad kan det betyda? Att smsen bara är en fasad, en personlighet som inte finns på riktigt? Som sagt så förstår jag mig inte på dessa varelser, inte ett dugg. Jag har bara hört bra saker, men liksom, inte av någon som står nära.. så hur vet man säkert då?
JAG VILL VETA för jag hatar detta velande fram och tillbaka.. det är som en mini deja vu men ändå inte.. jag hatar att sitta i ovisshet och bara vänta på ett svar.
GAAH
Är de bara ord, eller menar personen som skickar dem verkligen det som skrivs? Sånt som man verkligen inte vågar säga i verkligheten känns så mycket lättare att skriva i sms det kan jag verkligen hålla med om! Men hur vet man om personen som skriver är nykter eller full, om det är en kompis som skojar och skriver eller om han/hon bara skämtar själv.???!!
Just nu messar jag, men har ingen aning om hur personen på andra sidan egentligen tycker och tänker. Varför finns den funktionen egentligen, vad hände med de äkta telesamtalen så man kunde höra på röstklangen vad som var sant och skoj ? !
Just nu önskar jag att den personen svarar när man ringer, men det har aldrig hänt.. faktiskt !
Vad kan det betyda? Att smsen bara är en fasad, en personlighet som inte finns på riktigt? Som sagt så förstår jag mig inte på dessa varelser, inte ett dugg. Jag har bara hört bra saker, men liksom, inte av någon som står nära.. så hur vet man säkert då?
JAG VILL VETA för jag hatar detta velande fram och tillbaka.. det är som en mini deja vu men ändå inte.. jag hatar att sitta i ovisshet och bara vänta på ett svar.
GAAH
fredag 8 februari 2008
LearningToLive
I’m learning to live
Living to learn
Starting to sing my song
Living to learn
Starting to sing my song
Jag måste lära mig att förstå killar någon gång, de är verkligen varelser som inte är gjorda att förstå, det kan de inte vara! Jag vet ingen som förstår sig på dem.. Man kan tro att en kille är på ett sätt men att han senare visar sig vara mycket sämre än vad man först trodde.. Visst kan det vara tvärtom också men det har jag aldrig varit med om! Undrar om det nånsin blir så... kanske med honom. (A) man kan ju hoppas, bara man inte gör det för djupt.
Jag vill inte gå inför mycket på nåt nu, jag vet inte om jag klarar det men vi får se! Jag kanske finner något snart som är över mina högsta förväntingar.. kanske nästan som min hittills största kärlek. Just nu känns det som om ingen skulle kunna övervinna honom, men man vet aldrig vem man i slutet hamnar med =) Jag bara längtar att få veta vem min kärlek kommer bli som jag om ett X antal år ska stadga mig, men jag vet att han kommer att göra mig lycklig. Annars kan han glömma det ! MO HA HA!
Jag vill inte gå inför mycket på nåt nu, jag vet inte om jag klarar det men vi får se! Jag kanske finner något snart som är över mina högsta förväntingar.. kanske nästan som min hittills största kärlek. Just nu känns det som om ingen skulle kunna övervinna honom, men man vet aldrig vem man i slutet hamnar med =) Jag bara längtar att få veta vem min kärlek kommer bli som jag om ett X antal år ska stadga mig, men jag vet att han kommer att göra mig lycklig. Annars kan han glömma det ! MO HA HA!
You'll never understand true love.. my love
FamilyMatters
Jag har insett det nu den sista tiden, man måste visa mer intresse för sin släkt och familjen. Det har jag också gjort och gör.. Fia, min faster träffar jag med jämna mellanrum och min lilla kusin Lisa, som snart fyller ETT ÅR!
Även min 20-åriga kusin Sandra hittar jag på mycket med, i denna stund är jag hemma hos henne och hennes pojkvän. Mycket trevliga personer :) Vi ska faktiskt till Balders på lördag och kolla på Joddla med Siv, haha inte för att jag har så mycket intresse i dem men ändå =) man ska vara lite social.
Nu ska jag också vara lite social för nu är hon färdigpratat i telefonen, ska äta lite majsbröd med ^^
Men jag ska uppdatera bättre imon, promise!
/Tusssan
Kusin Sandra o jag =)
Även min 20-åriga kusin Sandra hittar jag på mycket med, i denna stund är jag hemma hos henne och hennes pojkvän. Mycket trevliga personer :) Vi ska faktiskt till Balders på lördag och kolla på Joddla med Siv, haha inte för att jag har så mycket intresse i dem men ändå =) man ska vara lite social.
Nu ska jag också vara lite social för nu är hon färdigpratat i telefonen, ska äta lite majsbröd med ^^
Men jag ska uppdatera bättre imon, promise!
/Tusssan
Kusin Sandra o jag =)
torsdag 7 februari 2008
Clearly
I can see clearly now the rain is gone,
I can see all obsticles in my way,
It's gonna be a bright sunshiny day!
I can see all obsticles in my way,
It's gonna be a bright sunshiny day!
Jag önskar ibland att man kunde få se in i framtiden, iallafall vad gäller vissa saker. När man ska ta ett svårt beslut så känns det ibland som om man skulle vilja veta vad konsekvenserna blir av vardera av vägarna. Jag har valt fel väg flera gånger, men konstigt nog så har det ändå blivit bra till slut. Jag antar att om man följer hjärtat så blir det trots allt rätt till slut =) verkligen
Jag har drömma, många drömmar.. Jag vet hur jag skulle vilja ha min framtid vad gäller studier och så innan jag ska börja arbeta på riktigt, jag har en plan på hur allt ska bli. Men visst kan det komma saker emellan allt det, men jag har hört att utan visioner så kommer man ingenstans, man måste ha något att se framåt mot, något att sträva efter. Det var rätt smart sagt trots allt, även om man nu i skolan har hört ordet viisiooooner på skåånska tusen gånger av en och samma man, Ernst Herlsow, min klassföreståndare. Men han är otroligt härlig, det enda som är så nedrans jobbigt är alla hans genomgångar med overheadbilder. GAH! Finns det inget roligare sätt att lära ut på?
Åter till visioner och drömmar, jag vet vad jag vill, jag vet VART jag vill och vad jag vill ha ut av min framtid. Speciellt vet jag att jag vill trivas med det jag gör, jag kommer aldrig börja med något som jag inte kan lägga min själ på, i drömmarna svävar själen på rosa moln.
onsdag 6 februari 2008
HotHotHottie
Hetaste sångaren, checka in! (Jack White)
Han har även en biroll i filmen:
"Cold Mountain" med bl.a. Nicole Kidman,
Renée Zellweger och Jude Law
A Photo
do you remember the times we spent together
we used to be so happy, made everyone else so jealous
you found it hard to keep me satisfied, but it was actually simple
our love was strong, stronger than any other
but my wings broke and i fell, you didn't pick me up again
i think that is when our hearts parted, the first time
WhatEverMakeSense
Jag orkar inte längre höra alla som säger att: du ska göra det som känns rätt för dig, det som hjärtat säger. Tänk om man inte vet vad som sägs där inne? Tänk om man bara är helt borta, känslo och själsmässigt..
Andra kan ha så lätt för att säga hur någon annan ska göra för att må bra, men det fungerar liksom inte, inte alls. Att bara kunna göra en sak någon säger, visst kan man det men det är ju inte alls säkert att det hjälper! Det hjälper inte mig ett dugg att få ett sånt råd av någon. Någon sa att jag måste hitta mig själv först, för att sedan veta vad jag vill ha ut av allt. Det rådet är det bästa jag har fått men även det klurigaste. Jag är ju här tänker jag, jag sitter fast i min kropp och har mitt hjärta! Vad är det jag ska leta efter? Vad är det jag ska hitta?
Du ska hitta dig själv, vad du vill ha och vad du har för värderingar. Hitta dina sanna känslor och inte gömma undan dem bara för att du vill förneka tidigare händelser.
Just det tänkte jag då, hur fasiken gör man det ? Jo, jag har sökt upp människor som är villiga att hjälpa mig med det, dem finns.. De som är mer kunniga än dina närmaste vänner, det som kan hitta in i ditt innersta där inte ens du själv har varit. Rätt läskigt faktiskt.
Bara du vågar, orkar och pallar ta tummen ur röven så kommer du må mycket bättre sa en närstående. Jag gjorde detta och hon hade självklart helt rätt.. Alldeles perfekt rätt, allt känns så skönt nu när jag vet att jag faktiskt vågade ta tag i allt och göra något åt det. Jag har inte kommit en lång bit, men jag har åtminstone börjat och det är det som är det viktigaste. Jag har mycket kvar av mitt liv och än kan så mycket mer hända..
Nu får jag inte fega ur..
Andra kan ha så lätt för att säga hur någon annan ska göra för att må bra, men det fungerar liksom inte, inte alls. Att bara kunna göra en sak någon säger, visst kan man det men det är ju inte alls säkert att det hjälper! Det hjälper inte mig ett dugg att få ett sånt råd av någon. Någon sa att jag måste hitta mig själv först, för att sedan veta vad jag vill ha ut av allt. Det rådet är det bästa jag har fått men även det klurigaste. Jag är ju här tänker jag, jag sitter fast i min kropp och har mitt hjärta! Vad är det jag ska leta efter? Vad är det jag ska hitta?
Du ska hitta dig själv, vad du vill ha och vad du har för värderingar. Hitta dina sanna känslor och inte gömma undan dem bara för att du vill förneka tidigare händelser.
Just det tänkte jag då, hur fasiken gör man det ? Jo, jag har sökt upp människor som är villiga att hjälpa mig med det, dem finns.. De som är mer kunniga än dina närmaste vänner, det som kan hitta in i ditt innersta där inte ens du själv har varit. Rätt läskigt faktiskt.
Bara du vågar, orkar och pallar ta tummen ur röven så kommer du må mycket bättre sa en närstående. Jag gjorde detta och hon hade självklart helt rätt.. Alldeles perfekt rätt, allt känns så skönt nu när jag vet att jag faktiskt vågade ta tag i allt och göra något åt det. Jag har inte kommit en lång bit, men jag har åtminstone börjat och det är det som är det viktigaste. Jag har mycket kvar av mitt liv och än kan så mycket mer hända..
Nu får jag inte fega ur..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
