TearsInHeaven

Would you help me stand if I saw you in heaven ?

Jag vill så gärna tro att när jag dör och kommer vart man nu hamnar så kommer jag att få träffa alla dem jag jag nu saknar och som blivit fångade av döden. De som jag självklart först kommer att leta efter är farfar, morfar och Svenne. Svenne ja, jag undrar fortfarande om min teckning kom fram till Stockholm innan han avled :/ men jag har hört att den tyvärr inte gjorde det. Han betydde enormt mycket för mig när jag var liten och han kom inte på besök så ofta heller (typvart fjärde år) och jag räknade ut att nästa gång vi skulle träffas så skulle jag vara 12. Men vi hann aldrig så långt. Svenne var morfars kusin, det var han som lärde alla kortspelet Mulle som alla nu spelar så fort släkten träffas. Ja och morfar, cigaretter är bara skit, skit, skit. Lungcancer är ju så vanligt nuförtiden och ändå ville han inte sluta röka :/. Farfar.. ja också han blev ett offer för sån skit. Jag undrar hur länge han levt om han var helt frisk, eftersom han klarade sig så länge med de dåliga lungorna och det tunna skelettet.

Tänk om man fick en sån omöjlig önskan, en önskan som blev sann. Då skulle jag träffa någon som världen förlorat av dessa tre. Det svåra skulle bara bli att välja vem av dem? Morfar eller farfar? Tyvärr funkar det inte riktigt så, det enda man kan göra är att hälsa på de minnen som man har tillsammans med dem och återuppleva dem för att kunna minnas röster och dofter. Jag saknar dem något så enormt. Det var väldigt tråkigt att farfars begravning var på samma dag som jag skulle till hultsfredsfestivalen förra året. Vilken omställning asså.. Jag som körde upp också för att de andra skulle dricka. Pyttsan! Men det gick bra.
Tyvärr har jag fortfarande hål i själen, på fler än ett ställe. O de verkar bara bli större. De största hålen kommer från när jag var 13-14 och kommer förmodligen aldrig växa igen. Sån ondska och terror glömmer man aldrig, inte när man själv var offret.
Jag kan inte få fram några ord för den tacksamhet jag känner för de som hjälpte mig genom den tiden och allt som hänt nu åren därpå. Jag kämpar för att bli hel igen, bli en självsäker människa med egna mål i livet. Jag har iaf kommit en bra bit på vägen (:

Tack för alla minnen och all hjälp <3

Robson

Mitt liv, min strävan var ägnad åt mig själv
Mitt arbete, det nöjet gav mig tillfredställelse
Den sommaren, mitt i arbetet fylldes jag av vällust
En början på stark vänskap, en enorm kärlekssaga

Ditt hjärta, din kropp, din själ bar en gudomlig kraft
Var morgon fanns en längtan efter något mer
Var grå dag fanns vetskapen om ett slut
Ett slut, i vår början

När solens ljus ej var synlig och din kraft oåtkomlig
När jag kände den tyngd du bar på var minut
Då fanns vår kärleks höga torn där att söka tröst
Jag försökte allt jag kunde, med hjärta och själ

Den ondska som fanns inuti dig ville du stänga in
Ondskan var stark, det visste även du
Men hoppet och viljan är desto starkare
Utan det hade vi aldrig klarat alla kyliga motvindar

Du&Jag, vi försökte fly till sol, värme och trygghet
Det blev bättre för en stund innan ondskan gjorde dig yr
Nu förstår jag att alla dessa stunder var otroliga
De var underbara för dig, mig och vår kärlek

Det ljusa blev mörkt och hoppets låga försvagades
Besöken i sjuksängen blev fler och intensivare
Vissa stunder var jag tvungen att fly, från dig
Fly från ondskan, skräcken och framtiden, från sanningen

Vi visste sen, både du&jag, hur sanningen löd
Det känns nu som en lättnad att stunden kom
Mot slutet orkade varken jag eller du, det mörknade
Nu vet jag att du inte behöver lida mer, aldrig

En ljus dag, en enorm dag som jag minns från hjärtat
Förlovningen, önskan om giftermål en varm sommardag
Vi visste, både du&jag, att det bara var en önskan
En saga vi levde med vetskap om ett olyckligt slut

Du var mitt hopp, min längtan, mina dagar, mitt liv
Nu är du mina drömmar, min kraft och min själ
Utan att finnas så känner jag fortfarande din gudomlighet
Din kärlek strålar ner från himlen, in i mig

Jag klarar mig idag, imorgon och dagen därpå
Styrkan finns inom mig, men den är inte evig
Som ett brant stup kan jag slukas in i olycka och sorg
På min väg finns fallgropar, djupa dalar av misstag

En dag i mitt liv känns som ett år i vårt liv
Min framtid finns inte längre där, bara en dimma
Styrkan ligger i dimman, den är utsugen ur min kropp
Vad betyder livet, finns det liv ?

Mina drömmar uppslukar mig, de speglar mitt inre
Nu blir de bättre men ibland bryter jag ihop till strömmande tårar
Allt är annorlunda, inget du&jag

Jag saknar dig, min kärlek finns kvar
Men aldrig mer du&jag