kärlek - bara en lek

Nu återkommer jag till det här ämne som jag tagit upp tidigare, kärlek. Vet inte hur många ändlösa diskussioner jag har haft med tjejkompisar om just detta. Det fruktansvärda spel som oftast bara medför en massa tårar, om man spelar på fel sätt. Det finns så otroligt många frågor:
- Finns det fortfarande känslor kvar från den förra kärleken?
- Hur seriös är han/hon?
- Hur ska man berätta för honom/henne att man börjar få starka känslor?
- Kan man ge bort både hjärta och själ på denna personen utan att bli sviken?

Det är omöjligt som kompis att svara på en sådan fråga. Oftast märker man vad för känslor som är inblandade, men om man inte gör det? Hur ska man lyckas klura ut om man själv känner starkare än den andre? Det är bland det värsta som finns, att få höra orden: "jag kan inte få starka känslor för dig, även om jag vill". Jag verkligen hatar dem. Det finns inget som kan få en att gräva ner sig så mycket som de orden. Tänk om man är helt förlorad i den andre, så fruktansvärt underbart förälskad och sedan få höra de orden. Vad ska man då gör för att slippa det? Inte många vågar ju fråga personen rakt ut vilka känslor han/hon har eller som den tror kommer att titta fram. Istället för man spela det sjuka spelet.
*"Nej ju ska jag inte ringa honom förrän han ringer mig, eller svara på hans sms förrän efter någon timme"
*"Idag skrev han ingenting efteråt i smset, han brukar alltid skriva puss, eller kram! Vad betyder detta? Är han inte intresserad längre?"
*"Vad är det för tjejer som han är vän med på facebook? Skriver han privata meddelanden med dem?"
Sådana fruktansvärda analyser som ALLA gör, det går inte att komma från. Varför måste, framförallt vi tjejer, vara så tragiska och analysera allt och tro att varenda steg betyder något. Jag och många jag känner orkar inte med detta, det förstör ens psyke så mycket och många tårar rullar ner just pga detta. Men ändå vill man veta vad den andra vill, tycker och känner, dock vågar man inte fråga. Istället går man hemma, har ont i magen, är deprimerad och gråter kanske till och med. Till den sekund då mobilen börjar vibrera och man ser att det faktiskt är han som ringer eller smsar. Då börjar hjärtat slå snabbt, tårarna slutar rinna och läpparna ler. Vad är kärlek egentligen, vad är det att "vara kär"? Är det ett spel eller är det någon som är så underbart och sällsynt att man verkligen måste ta vara på det när det kommer.
Kär - är att bara vilja vara med just den personen, han/hon är det enda man har i tankarna. När man ser honom/henne så skuttar hjärtat snabbare och man kan inte göra annat än att le.
Det är synd att det är så svårt att hitta någon att bli kär i som också blir detsamma i en själv. Jag har inte lyckats mer än ett par gånger, max. Det finns ingen känsla som slår denna.

/amor fati