dig

mina tankar hopar sig ofta, de blir till en enda stor klump
av många anledningar blir det så, men den främsta är du
jag har försökt att tänka bort dig
men jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
inga känslor blir de samma, ingen person är just som du
dina ögon var något annorlunda, ditt leende sällsynt
att dra fingrarna genom ditt hår, manade fjärilarna
att bara se på dina läppar fick mig att längta efter din kyss
och dina starka armar fick mig att känna mig så trygg
att se upp på dig när du log, gjorde mig ännu kortare
då knäna de svek mig och yrseln gjorde mig svimfärdig
du sa att det alltid kommer att vara just "så här"
men det var då, nu är den tiden lika vissen som hösten
det är du som får mig att somna, även vakna varje morn
ingen annan får mig att vilja, kunna eller åstadkomma nåt
men dina läppar är nu gråa och ögonen blinda
jag kan inte längre föreställa mig hur du brukade lysa
din röst är nu en viskning och löftena ett svek
hur ska jag någonsin kunna lita på någon annans ord
när den jag la allt mitt förtroende på vände mig ryggen och gick