Lusten och inspirationen försvann helt och hållet, vad ska man säga? Nedrans kärlekstrassel?
Finns så mycket att skylla på men det gör inte någonting till det bättre, det enda man kan göra är att le och må därefter. Jag har lärt mig av mina misstag och jag kan säga att jag har samlat på mig en hel del erfarenhet vid det här laget.
Menmen, för att sammanfatta händelserna sedan förra uppdateringen, jag har som sagt lagt USA och Kalifornien-planerna i papperskorgen för längesedan och satsar stenhårt på plugget. Var inte säker på att jag skulle orka direkt efter gymnasiet men jag är så otroligt glad att jag tog steget, för det här kan jag stå ut med! För vad är egentligen bättre än studentlivet och egen lägenhet? Plus en massa otroligt härliga och varierande varelser som också har vågat sig på universitetet. Finns dock en sak som gör det lite svårare. Den som fick mitt hjärta att gråta för andra gången befinner sig här i krokarna också. Det är dock inte jobbigt längre har jag märkt, nu ler både hjärtat och själen. Ska aldrig gå ner mig så mycket jag en gång gjort bara för en pojks skull, det är ingen manlig varelse värd! Inte jag heller, så är det bara. Hur ont det än gör så är de inte värda ens tårar. Men de kan gott fälla några ;)
Klart om det! Det är ju förresten nytt år också, det firades in uppe i Kläppen med många galna och kalla äventyr ute på snöbeklädda marker och skidbackar. Otroligt underbart! Hade dock sina nackdelar, men ingenting jag inte kunde stå ut med! Skolan har nu återigen börjat, inte helt friskt men jag överlever. Igår fick jag ett otroligt deprimerande besked men inget jag kan göra något åt så det finns ingen mening att bli alltför ledsen för det. Jag har alldeles för mycket i mitt liv att glädjas åt! Jag har en pirrande känsla i kroppen ständigt, varje sekund. Det känns som om ingenting längre är omöjligt och att jag håller på att bli den bästa versionen av mig.. The best of me. Man kan ju alltid hoppas! (: Fortsätter det att gå den här vägen så finns det inget som kan få mig neråt, om det inte är något riktigt illa. Finns en sak som jag har sådana oumbärliga skuldkänslor för och jag är så rädd att det ska vara för sent hela tiden. Men jag ska se till att få den där skulden att försvinna i helgen då det bär ner mot Älmhult/Osby på besök hos päronen.
Nu ska jag missbruka A&E-Goldfrap (lite dyster låt men så otroligt härlig musik).
:* ciao !
'det finns absolut ingen existerande ursäkt för att inte le
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar